förvirrad:(
Vet inte längre vad jag ska göra med ngt längre.. kommer ingen stans oavsett vad jag gör..
mest sugen på att flytta tillbaka te norge egentligen, eftersom jag trivs bättre där och känner mig mer hemma där.
Saknar verkligen allt med norge. Finns inte så mkt förutom kompisarna här nere som är här för mig.
Men det är oxå det endaste.
klarar typ inte gråta längre eller vara mig själv.
känner mig helt tom för känslor. Vet inte vilken väg jag ska ta längre och den vägen jag tar blir alltid helt fel.
När jag gör något så känns det som att jag sviker alla. när jag berättade att jag funderar på att flytta igen sa dom bara " ska du lämna oss? du kan inte flytta ifrån mig! " snälla sluta säg så.. jag måste göra det som jag tror är bäst för mig men det är inte lätt när alla bara klagar. Finns ett ställa inom mig som bara skriker hela tiden och inte orkar mer, men jag lyssnar aldrig på den. stänger dörren och ler till värden, och gör det alla vill jag ska göra.
Alla känslor som kommer ivägen för allt stänger jag inne i en burk och öppnar aldrig den. vet det är mycket som är i den burken nu och borde egentligen öppna den lite och ta tag i det som kommer, men det är tungt och jobbigt. så det blir alltid till att jag inte öppnar den burken bara låter den stå kvar där inne i det mörka.
skriver snart igen..
mest sugen på att flytta tillbaka te norge egentligen, eftersom jag trivs bättre där och känner mig mer hemma där.
Saknar verkligen allt med norge. Finns inte så mkt förutom kompisarna här nere som är här för mig.
Men det är oxå det endaste.
klarar typ inte gråta längre eller vara mig själv.
känner mig helt tom för känslor. Vet inte vilken väg jag ska ta längre och den vägen jag tar blir alltid helt fel.
När jag gör något så känns det som att jag sviker alla. när jag berättade att jag funderar på att flytta igen sa dom bara " ska du lämna oss? du kan inte flytta ifrån mig! " snälla sluta säg så.. jag måste göra det som jag tror är bäst för mig men det är inte lätt när alla bara klagar. Finns ett ställa inom mig som bara skriker hela tiden och inte orkar mer, men jag lyssnar aldrig på den. stänger dörren och ler till värden, och gör det alla vill jag ska göra.
Alla känslor som kommer ivägen för allt stänger jag inne i en burk och öppnar aldrig den. vet det är mycket som är i den burken nu och borde egentligen öppna den lite och ta tag i det som kommer, men det är tungt och jobbigt. så det blir alltid till att jag inte öppnar den burken bara låter den stå kvar där inne i det mörka.
skriver snart igen..
Kommentarer
Trackback
